Jag trodde när jag var 15 att jag skulle kunna veta när jag är 19 vad jag vill och vad jag ska göra med livet. Jag är 19 nu och jag har ingen aning vad jag gör efter 8 december. Jag var nog inte riktigt redo för det här stora klivet jag tog den första juni. Jag sprang ut. Jag tog studenten. Det var det roligaste ögonblicket i mitt liv men samtidigt vill jag tillbaka. Jag förstår inte ens att jag säger det? Det fanns alltid en trygghet i skolan, man gick dit gjorde vad man blev tillsagd och man hade underbara människor omkring sig. Tvåan i gymnasiet är nog den jobbigaste perioden någonsin i mitt liv men jag tror jag växte som människa då. Jag lärde mig hur mycket jag klarar och inte klarar av. När man ramlar är det meningen att man ska ställa sig upp igen. Och jag antar att jag gjorde det. 

 

Jag vet att jag ska söka polishögskolan när jag har lite mer kött på benen och lite mer erfarenhet av livet. Jag vill verkligen detta. Jag vill bevisa för mig själv att jag kan nå dit jag vill. Och jag VILL jobba som polis. Men åren innan det händer. Vad gör vi då, vi som tog studenten 2012? Jag har inget bra svar på det.