Jag tar studenten på fredag. För det första är det helt sjukt. Vill jag eller vill jag inte ? Men ikväll har jag kollat igenom bloggen vad jag skrev och tänkte. Man ser tydligt att livet är på väg mot rätt håll. I början på förra året var det en riktigt jävla tung period och man hade bara ett mål: stiga upp, överleva, sova. Ingenting var speciellt kul just då, eller jag kunde inte se det postiva i saker och ting. Visst jag kan ha dåliga dagar nu också men det har vi alla. Det jag ville komma fram till var att livet ser ljust ut, jag känner mig hel. Jag har ingen aning vad jag göra om 3-4 månader. Ingen aning. Det är lite läskigt men på ett bra sätt. Det är dags för nya utmaningar i livet och jag är redo. Tror jag.

Nu när jag sitter här 3 dagar innan studenten och tänker tillbaka inser jag faktiskt hur man har förändrats som person. Det är helt sjukt! Jag har träffat 3 underbara tjejer som jag tror kommer bli vänner för livet. När jag började gymnasiet skulle jag vägra att prata inför massa folk som tex förändrar osv men för ca 1 månad sedan hade vi våran smbe-kväll och visade då vårat projektarbete som jag är sjukt stolt över. Och vi framförde det för elever och föräldrar. Idag är det inga problem. Idag vet jag också att jag klarar av mer än vad jag tror. Tex jag hade inga förhoppningar alls när jag började gymnasiet. Jag trodde inte på mig själv och trodde inte jag skulle klara av gymnasiet med några "bra betyg" jag var inställd på att få G i det mesta. Men nu inser jag faktiskt att jag kan jävligt mycket och är riktigt nöjd med mina betyg. Men vilja kan man gå långt.

Jag vet inte varför jag skrev detta. Kvälls underhållinig.

P.s Tro på er själva!